onyinredning

Vissa par utnyttjar barnvakt och går ut och äter. Jag och min blivande tar istället barnvakt och ställer ut på loppis! Något udda men vi har fruktansvärt roligt! Vi har stigit upp tidigt, varit på plats först som de vana loppismänniskor vi är, och fyndat allt från finaste porslin till finfina kläder till sonen och bäbisen.
Sedan har vi sålt bra och det bådar gott för hösten och vinterns inköp hos Jörgen.

Mina föräldrar har varit stand in parents under helgen. Min kära mamma har med vinäger blandat med diskmedel nog lyckats med att förinta min hjord av bananflugor samtidigt som hon fått "degat" i sinne tillsammans med sonen. Morfar har höststädat på gården och konstaterat att vår spis nog går sönder vilken dag som helst. Puh!

En mycket trevlig helg! Mitt hjärta jublar liksom inombords eftersom fotbollssäsongen numera är slut. Dvs inga fler träningar eller matcher på länge! Mest troligt kommer jag och sambon nu slita varandra i stycken eller dö av tristess när vi nu har så mycket tid tillsammans men det ska nog ordna sig. Wo ho!

Innan jag slutar blogga för denna vecka ska jag bara berätta att jag tycker om trevliga människor.

Till exempel; vänner som bjuder mig på fest trots att de vet att jag inte kommer att komma!
Eller de personer som stod brevid oss och sålde i helgen. Jag fick igår låna hem en tavla av dem som passade mycket bra i vårt vardagsrum och som jag naturligtvis köpte. När vi idag stod och plockade ihop kom han med två små påsar med trattkantareller "för grannsämjans skull". Tänk så glad man kan bli!

Happy Sunday!

Bananflugorna har i helgen retat gallfeber på mig. Dom är baske mig överallt! Jag städar och plockar och diskar undan fortare än självaste "Blixten him self"men icke. Dom verkar föröka sig för var sekund som går. När jag idag trött och utsvulten kom hem från jobbet möttes jag av en svärm av äckelflugor i mitt kliniskt rena kök gav jag för en kort sekund upp och insåg att antisimex var nog nu mitt enda hopp. För att hämnas tog jag sprayflaskan, jag använt för att rengöra varje millimeter av kökets yta, och sprayade på de som flög förbi mig.
Som en skänk från ovan seglade de slöa halvdöda bananflugorna ner på disbänken så jag bara behövde ta disktrasan och torka bort dem! Inget som jag hoppas "djurensbefrielsefront" får reda på men förhoppningsvis har jag nu en rimlig chans att bli av med dem!

Bananflugsfebern byttes under kvällen ut till hög feber på lillprinsen. Han ligger numera helt utslagen brevid mig i soffan och sussar röd i ansiktet och en temperatur på en sisådär 100 grader. Prinsens pappa fick tidigare ikväll mata honom med glass och det är något som aldrig hänt tidigare! Men förhoppningsvis sover han gott i natt så kommer vi nog få en härlig hemmadag i morgon!

Happy Monday!

Sorg på avstånd är något som jag upplevt alldeles för många gånger under den sista måndaden. Senast igår när dödsbud över en person, som jag aldrig träffat, kom. På något sätt förskjuts hela min tankevärld till de anhöriga som måste ta sig igenom en livslång sorg över personer som nu fattas i deras liv.

Ja, som jag sa det har inte drabbat mig men det är personer som jag vet vilka de är eller deras närmaste. Istället så sitter jag i mitt hus och är tacksam över att det inte har drabbat mig. Är det då tankar man ska skämmas över? Jag har bestämt mig för att inte skämmas utan fortsätta känna mig glad över att jag , min familj och mina goda vänner har det bra.

I går när tiden för surfande fanns läste jag denna mycket läsvärda inlägg hos min gamla fönsterputsarkollega Anna där hon ställer frågan "vad imponerar på dig?" Jag kunde då räkna upp en hel massa kunskaper och förmågor som impar stort på mig. När jag sedan på väg för att hämta prinsen på förskolan och såg jag flaggan hissad på halv stång var det något helt annat. Från just den stunden var bara jävligt tacksam att jag har en son som kastar sig i mina armar varje dag av lycka över att se mig och ett liv fyllt med dagar -fantastiska och skittråkiga.
I det här fallet får nog tacksamhet för livets goda dagar få bli mitt svar till Anna.

Så idag gott folk ska vi träna på att vara tacksamma!

Happy Tuesday!

För en och en halv timma sedan lämnade jag min son på förskolan. Trots att vi rullat med cykeln större delen av vägen var pulsen uppe i 150slag/min och luftrören åter ihopsvälda. Jag drog ner mössan över ögonen och förklarade att jag hämtar honom tidigare eftersom jag idag är hemma för att jag är förkyld.

Igår afton fick jag ledande frågor angående sjukdomstillståndet av min kära vän Johanna jag och förklarade min sjukdomsstatus med följande fras: Klarar jag inte av att gå till kaffeautomaten utan att vila är det nog bäst att hålla sig hemma.
Så nu är jag hemma, alldeles själv. Inte vidare skönt eftersom jag nu hela tiden känner av att jag faktiskt är sjuk. När inte resten av familjen pockar på uppmärksamhet hör jag min andning, känner pulsen och tycker att det mest är obehagligt att ligga, sitta eller stå. Visst är jag sjuk men hade jag inte varit gravid hade jag utan tvekan varit på jobbet idag. Hur tänker man egentligen eller hur svårt kan det vara att inse när man bör vara hemma och inte på jobbet.

För mig extremt svårt men onekligen nyttigt. Det är bara att öva på att vara sjuk precis som jag igår kväll övade på dn´s lättaste korsord. Som till exempel när jag kom hem från förskolan var jag helt slut så då gick jag och la mig på spikmattan, när jag inte kunde ligga på spikmattan längre (pga täta luftrör) gick jag och satte mig vid datorn med min nässpray och nu när jag suttit vid datorn ska jag passa på att sila av min och sonens äppeldricka som påbörjades igår. Som sagt, jag övar på att vara sjuk och det går sådär.........



Happy Monday!

Jag sitter med ett tungt huvud och rinnande näsa. Dyngförkyld med andra ord.

Ändå var jag illa tvungen att åka in till skolan för att fixa det allra sista och för att starta upp första lektionen. Är det kanske dumhet, överjobbande eller ett överdrivet kontrollbehov som driver mig till detta. Mest troligt en mix av det dem.

Jag ska nu på de timmar som är kvar innan sonen ska hämtas på förskolan, fundera på vad jag ska göra med 4kg potatis, ringa min mamma, vila, ta en filtallrik och en Niferex till efterätt. Tick tack så mycket som ska bockas av.
Passar dock på att gå runt huset och titta på mina fina blommor och äppelskörden som vi ska ta hand om i helgen!

      

Tänk så fint det kan bli med minimal skötsel!



Happy Friday!