onyinredning

Sorg på avstånd är något som jag upplevt alldeles för många gånger under den sista måndaden. Senast igår när dödsbud över en person, som jag aldrig träffat, kom. På något sätt förskjuts hela min tankevärld till de anhöriga som måste ta sig igenom en livslång sorg över personer som nu fattas i deras liv.

Ja, som jag sa det har inte drabbat mig men det är personer som jag vet vilka de är eller deras närmaste. Istället så sitter jag i mitt hus och är tacksam över att det inte har drabbat mig. Är det då tankar man ska skämmas över? Jag har bestämt mig för att inte skämmas utan fortsätta känna mig glad över att jag , min familj och mina goda vänner har det bra.

I går när tiden för surfande fanns läste jag denna mycket läsvärda inlägg hos min gamla fönsterputsarkollega Anna där hon ställer frågan "vad imponerar på dig?" Jag kunde då räkna upp en hel massa kunskaper och förmågor som impar stort på mig. När jag sedan på väg för att hämta prinsen på förskolan och såg jag flaggan hissad på halv stång var det något helt annat. Från just den stunden var bara jävligt tacksam att jag har en son som kastar sig i mina armar varje dag av lycka över att se mig och ett liv fyllt med dagar -fantastiska och skittråkiga.
I det här fallet får nog tacksamhet för livets goda dagar få bli mitt svar till Anna.

Så idag gott folk ska vi träna på att vara tacksamma!

Happy Tuesday!