onyinredning

För en och en halv timma sedan lämnade jag min son på förskolan. Trots att vi rullat med cykeln större delen av vägen var pulsen uppe i 150slag/min och luftrören åter ihopsvälda. Jag drog ner mössan över ögonen och förklarade att jag hämtar honom tidigare eftersom jag idag är hemma för att jag är förkyld.

Igår afton fick jag ledande frågor angående sjukdomstillståndet av min kära vän Johanna jag och förklarade min sjukdomsstatus med följande fras: Klarar jag inte av att gå till kaffeautomaten utan att vila är det nog bäst att hålla sig hemma.
Så nu är jag hemma, alldeles själv. Inte vidare skönt eftersom jag nu hela tiden känner av att jag faktiskt är sjuk. När inte resten av familjen pockar på uppmärksamhet hör jag min andning, känner pulsen och tycker att det mest är obehagligt att ligga, sitta eller stå. Visst är jag sjuk men hade jag inte varit gravid hade jag utan tvekan varit på jobbet idag. Hur tänker man egentligen eller hur svårt kan det vara att inse när man bör vara hemma och inte på jobbet.

För mig extremt svårt men onekligen nyttigt. Det är bara att öva på att vara sjuk precis som jag igår kväll övade på dn´s lättaste korsord. Som till exempel när jag kom hem från förskolan var jag helt slut så då gick jag och la mig på spikmattan, när jag inte kunde ligga på spikmattan längre (pga täta luftrör) gick jag och satte mig vid datorn med min nässpray och nu när jag suttit vid datorn ska jag passa på att sila av min och sonens äppeldricka som påbörjades igår. Som sagt, jag övar på att vara sjuk och det går sådär.........



Happy Monday!