vad är det värsta som kan hända?
Jag oroar mig alldeles för mycket. Hela tiden dessutom. Jag har blivit något bättre sedan jag fick barn eftersom jag inte tror att man kan oroa ihjäl sig för sina barn hur små de än är. Lika bra att sluta oroa sig istället för att oroa sig för mycket, eller?
För ett par veckor sedan flyttade min symaskin ut från utrymmet under vårt akvarium till det nygamla traderarummet. Traderarummet är nästan historia och symaskinen har nu fått en framträdande roll. I symaskinsflytten slängde jag en blick på vår enorma pump och tänkte att den allt skulle behöva stå i en plastback och inte direkt på parketten. Hade jag gjort mer än bara tänkt skulle vårt parkettgolv numera inte vara delvist täckt med fuktfläckar. Förra veckan började det drippelidroppa från pumpen och trots att det endast tog ett par dagar innan vi upptäckte hade det allt läckt många 10tals liter.
Min enda tanke var, jaha nu blev det en vattenskada. Tänk all meningslös tid jag använt att oroa mig just detta.
Nu är det slut med oroandet. For ever.
Happy Wednesday!
Usch, vad trist! =(
