onyinredning

Jag blev i veckan utmanad av min gamla fönsterputsarkollega Anna en utmaning. Utmaningen går ut på att berätta sju saker om sig själv och sedan skicka vidare det till sju andra. Jag får verkligen tänka till men jag gör väl ett försök i sportens tecken. Jag har utövat en del, vissa bättre än andra


* Jag började tidigt med längdåkning och gjorde en riktig "Niklas Johnsson" på mitt första (och sista) lopp. Efter 350 m hade jag kört på som en galning och orken tog slut. Dessutom hade jag ingen aning om var jag befann mig i skogen. Där stod jag vid sidan av spåret och tittade på alla som passerade mig tills en ledare blev utskickad för att leta rätt på mig. Tyvärr fångades jag på bild av lokaltidningen med både mössa och nummerlapp på sned.

* Slalomkarriären blev också kort. Ställde upp på den årliga slalomdagen som SCA anordnade. Jag tyckte nog att jag var en alldeles utomordentlig slalomåkare och hade stora planer på att vinna. Blev dock lite nervös när jag såg att det fanns tävlande i riktiga slalomdräkter. Tävlingen gick ut på att göra två åk på så lika tid som möjligt. I mitt nervösa tillstånd beslutade jag mig för att köra gärnet, vilket jag gjorde i ungefär sju portar. Sen blev det tvärstopp och skidorna var intrasslade i käppen. Tjurig som jag var ställde jag mig inte upp utan låg kvar tills en funktionär kom och hjälpte mig upp. Kom givetvis sist den tävlingen ochden enda trösten var att min pappa faktiskt kom på näst sista plats.

* Fotbollskarriären blev längre där jag trots min ringa längd var målvakt. Spelade i ett lag där vi som trettonåringar förlorade varje match och fick därför bra träning. Tog mitt uppdrag på stort allvar och i ett olyckligt skede flög jag förbi bollen och rakt in i målstolpen med huvudet före. Hjärnskakning blev det och inget spel på två veckor.

* Basket är nog det roligaste, fortfarande för kort naturligtvis men jag hade snabba fötter och armar med brytningssäkra händer. Trots att jag första året lyckades med konststycket att skjuta på fel korg var det nog den roligaste sporten jag ägnat mig åt. Innan jag lämnade Piteå och basketen lyckades jag på en match göra 42 poäng vilket i sluträkningen var fler än hälften av lagets poäng. 

* Som de flesta andra studenter i Umeå har maj månad ägnats åt brännbollsspelande. När jag väl slutade som student blev jag tillfrågad av en nybliven kollega till mig om jag var intresserad av att spela. Självklart tackade jag ja eftersom jag då ansåg mig vara en helt okej brännbollsspelare. Men tro nu inte det kära läsare. Jag fick allt träna häcken av mig den våren för att ens hänga med. Taktik och spelsystem var en total nyhet för mig, räcker det inte bara med att träffa bollen och springa fort?

*Gömd i mitt toalettskåp står en stor förgylld pokal som jag vann för fyra år sedan i discgolf. Jag var bara tvungen att ställa upp när min discgolfare till väninna anmält sig, kunde hon så kunde definitivt jag med.
Vi var fyra tävlande i damklassen och jag vann med ett ynka kast men jag är fortfarande rätt stolt.


* Sport är numera nästan ett minne blott. Det närmaste ett lag jag kommer nuförtiden är de 150 personerna jag träffar på måndagarna för att köra fysgympa på IKSU. Har även insett att det finns något som heter Step och har insett att dansa runt en bräda kan vara väldigt roligt.

Utmanar vidare
Mittlillabo
Jajja
Monica

Happy Sunday!