Fotokurs del 1
Första kurstillfället är avklarat. Vipps hade två och en halv timma försvunnit och jag hade inga planer på att åka hem. Jag var helt uppslukad av all information och intensiva testande. Trots att jag haft kameran i två år har den aldrig utforskats som den blev då. Hittade en många finesser som jag aldrig brytt mig om att hitta.
Fantastiskt roligt men proffsfotograferna kan andas lugnt - för resultaten har tyvärr uteblivit.
Veckans läxa är att träna på att ta bilder med olika skärpeljus. 
MIna första tafatta försök med olika skärpeljus (motivet är från vårt akvarium)
Fasligt roligt är det iallafall!
Happy Wednesday!
© bilder privat
Det onda.
Nu ska jag berätta för dig om min rygg. Det är som en mindre följetong som startade för många år sedan. Mest troligt startade det en oktoberfredag i början på 2000-talet då jag i min iver att komma hem inte såg den stora stenen som låg framför mig på gatan. Cykeln hoppade upp i luften och jag flög av. Tur i oturen lyckades jag tänka att jag skulle skydda mina händer så då fick min klocka ta den största smällen. I fallet hör jag hur det knakar till i ryggen men dum som jag var åkte jag aldrig upp på sjukhuset för att kolla upp det.
Två år senare kom smärtan. Helt plötsligt kunde jag inte göra saker som jag normalt annars alltid kunnat göra. Jag kontaktade då sjukgymnasten på området som jag på bodde då. Fick då träffa en 150 kilos man som knäckte till ryggen på det allra brutalaste sätt och skickade hem mig utan varken tips eller råd. Träffade honom ett par gånger till men då jag blev gravid pekade han på några ställen på min rygg och sa "du kommer få ont här, här och här - men jag kan inte hjälpa dig"
Den sjukgymnasten har jag inte träffat sedan dess.
Nu har jag en ny alldeles brilliant sjukgymnast som svarar på alla mina frågor - hur dumma de än är. Han säger att jag ska stretcha högerskinkan och göra armhävningar och ser till att ryggen håller sig på plats. Det är bra terapi där jag får sätta ord på det onda. När jag innan jul fick tag på honom efter ett års frånvaro vägrade han hjälpa mig för att det skulle vara slöseri med behandling, han skickade hem mig med order att stretcha i en månad. Det var med andra ord riktigt illa. Det var en skön bekräftelse för mig eftersom jag då verkligen fick "veta på rikigt" att jag hade ont. Nu har jag i en och en halv månad tillåtit mig känna efter, och ont gör det. Det är väl då konstigt att det ska va så illa innan man faktiskt söker hjälp........
Nu går jag till sjukgymnasten oftare än vad jag träffar mina närmaste vänner men tror att jag blir "friskriven" vid nästa tillfälle. Tro mig att jag ska reagera lite fortare nästa gång det börjar göra "lite" ont.
Happy Sunday!
Barnvakt någon?
Jag har tidigare berättat om min digitalkameras tragiska öde, då den sorgligt nog föll som en sten ner i golvet och batteriluckan gick sönder. Numera är den noga tejpad med silvertejp men fotograferandet är för det mesta relativt besväligt. Kommunens personalförening gick för två veckor sedan ut med en inbjudan att delta i en fotokurs på Medborgarskolan under fem veckors tid med en så pass subventionerad summa att kursen inte kommer att kosta mer än 200 svenska riksdaler. Detta kan man inte tacka nej till.
Sambon blev aningens nervös när han råkade se räkningen och kurstiderna. Söndagskväll, den kvällen i veckan då byns fotbollslag tränar (och har tränat sedan dinosauriernas tid ). Hur ska detta gå till? Min kära vän Johanna kontaktades genast för första passet, men jag har allt fyra pass kvar att täcka. Hur ska detta lösas? Någon intresserad?
Happy Wednesday!
Rapport från sjukstugan.
Energiförrådet har sinat. Sonen har nog helt omedvetet tagit alla krafter från mig. Efter förra söndagens utlösande kruppanfall har han nu i över en veckas tid varit sjuk . Sjukdomen har medfört att han inte heller har ätit och ni som känner honom vet att fettreserverna inte räcker långt. Helgen spenderades hos mormor och morfar och trots mutor av den värsta sorten var intaget minimalt. Kan det bli annat än en odräglig tillvaro?
Tanken var att han idag skulle gå på förskolan men igår sov lillprinsen 4 timmar på eftermiddagen och då är man verkligen inte redo för dagisaktiviteter. Själv sitter jag hemma och är en enormt kreativ lärare till mina elever, dagens lektioner jag planerat är riktiga energipiller och lite avundsjuk är jag allt på min "stand in".
Återkommer med muntrare inlägg vid annat tillfälle.
Happy anyday!
Tisdagstema -Stora Maskiner
Sonens begär efter traktorer blev inte mindre genom att hälsa på farfar i somras med hans ultramoderna maskiner som för tillfället stod på hans gård. Enligt honom var det den bästa lekplats han någonsin besökt.:)
Happy Tuesday!
© bild privat
I natt slog sonen kullerbyttor på Akuten.
Söndagen var som en vanlig söndag ska vara. Sovmorgon hade jag dagen till ära och lagom till frukost ringde systeryster och bjöd oss på middag. Allt var som vanligt fastän ändå en dag som känns som lite bättre än de andra. Skidorna fick tgöra sin premiärtur runt byns spår och sockerbehovet var som bortblåst!
Min syster och hennes man bjöd (som alltid) på en förträfflig gormetmiddag! Det serverades Västerbottenslax med fräsch potatissallad och till efterrätt en suffléliknande björnbärsröra toppad med ett enormt marängtäcke. Jag menar söndagen var verkligen en höjdar dag.....
....ungefär till halv elva snåret på kvällen då vi hör en konstig hostning från övervåningen. Hostningen övergick till ett panikartat skrik av att vår son säger "älp mej, älp mej" och har svårt att andas. Det var med andra ord bara att packa ihop och åka in på akuten med lillprinsen. Av ett sådant spännande äventyr piggnade den "sjuke" till och var vid ankomst relativt nöjd över tillvaron.
Falsk krupp blev diagnosen som vi fick vid halv ett tiden på måndagsdygnets första hälft. Detta firade sonen med att visa läkaren att han allt kan göra kullebyttor, tre stycken till och med. Den stackars läkaren blev alldeles nervös över detta så vi tackade för all hjälp och skyndade oss iväg trötta men lyckliga. De få timmar som sedan var kvar av natten sov vi tillsammans i lugn och ro.
Happy Monday!
Sockerfritt!!!!
Tionde januari, min andra sockerfria dygn är snart slut. Som vanligt går första dagen som en dans av peppning och ståndaktighet, tillochmed sambons enorma godispåse med alla mina favoriter fick nobben igår kväll. Nu sitter jag och biter på min tunga i förskäckelsen av att spendera lördagkvällen utan något att äta på. Jag har hört att man ska dricka vatten om man är sötsugen, men den personen har förstås inte förstått fenomenet "sockerabstinens". Oavsett om jag dricker vatten eller ej kommer ögonen dras till godisskålen (som givetvis fortfarande är full).
Detta är inte en bantningskur om du tror det. Det är snarare en reaktion på att vi under ledigheten utvecklat ett sockerbehov som är aningens osunt. När julen var slut, nyåret firats in kunde sambon och jag inte sitta och se på tv utan samtliga chokladaskar fanns på bordet. Det värsta av allt var att jag, hälsofreaket själv, gick och hämtade dem kväll efter kväll.
Nu är det dock slut med sockret och lite disträ måste jag erkänna att jag är, missade min syster på Ica Maxi trots att hon gjorde hälsningsdansen rakt framför mig och frågade vilken planet jag kom från. "Sockerhelvetet" borde jag kanske svarat. Det är bara att hålla ut, jag har gjort det förr, en vecka och sedan brukar suget vara borta.
Men här närmast har jag ett par lidande dagar framför mig, jag ångrar mig redan.........
Happy Saturday!
Idag har de tre visemännen namnsdag.
För drygt en timma sedan kom vi hem från Aqua~-arena där hela familjen har badat och åkt rutschkana. Det var ett bra och roligt trettondags nöje måste jag säga! Första gången vi försökte få sonen att lämna badhuset blev det kaos och total vägran, han slet sig loss och sprang i full galopp mot trapporna för att fortsätta åka. Då vi för tjugoelfte gången kom ner för rutschkanan kom vi fel och lillprinsen fick sig en rejäl kallsup varpå hans pappa snabbt och smidigt tar honom och slinker in i omklädningsrummet innan han förstod vad som var på gång.
När vi kom hem var det inget energiskt gäng som äntrade hallen. Det var bara att kasta in i köksbestyren för att tillfredställa badmagarna. Det blev fuskmat med andra ord, inte den nyttiga vaianten heller men ack så effektiv.
Imorgon är det dags igen att återgå till det normala livet igen och för att göra det med sitl bestämde vi att det skulle serveras korvstroganoff till middag! King!
Happy Trettondag!
Statement
I Röda Villan ogillar vi många saker så som disk, allmän oreda, sura partners och så vidare. Ungefär som en vanlig Svenssonfamilj med andra ord. Andra saker är vi rörandes överens om t.ex vårt ogillande av Stocholms societeten Alex Schulman och hans följe. Jag måste vara helt ärlig och säga att jag undviker det mesta som har med honom att göra, jag läser inte hans inlägg i Aftonbladet, inte hans blogg (numera nerlagd), 1000apor samt byter kanal i de program han deltar i.
Varför säger jag då att jag ogillar det "schulmaniska" följet om jag inte har en aning om vad som skrivs eller debatteras?
Jo, av den enkla anledningen att jag dagligen träffar barn som gråter för att någon annan varit elak eller slagits. Dessa barn kan gå hem från skolan sårade, slagna, hånade men förhoppningsvis tröstade av en känsla av att någon sett och försökt hjälpa dem i sin utsatthet. Jag träffar barn som i frustration och osäkerhet medvetet är elaka mot andra för att för en liten, liten stund känna sig bättre. Jag går hem varje dag från mitt jobb med frågan; har jag verkligen gjort allt jag kunnat idag?
Den värld jag och Alex Schulman lever i är förvisso densamma, men den delen han står för, den medvetet elaka, sarkastiska, ironiska och förlöjligande av människor är för mig inget beundransvärt. I Aftonbladet skriver Ronni Sandahl om sin syn på saken vilket verkligen var läsvärt! Min tysta kamp fortsätter dock, kanske kommer det en dag där jag gjort allt jag kunnat.
Happy Sunday!
Nyårslöfte -bryta mardröms morgonen.
Det nya året firades igår i Röda Villan tillsammans med mina kära vänner som nuförtiden delvis är spridda i hela Svearike. Det serverades traditionell trerättersmiddag med korta pauser för tävlingsmomentet Haremskampen där de manliga deltagarna fick damer till assistans under tävlingsmomenten. I denna tävlingskoma var vi på väg att missa tolvslaget, tur att det finns de med urverk. Det var bara att bege sig ut i kylan för att se grannarnas fyrverkerier, skåla och kramas för att sedan som vanligt springa in i huset och huttra i sig det sista av bubblet. Fortsättning på kvällen planeras in till sommaren eftersom haremskampen inte avslutades under kvällen.
Halv tre tackade värdinnan för sig och gick till sängs.
Tre timmar senare var det nämligen dags att åter igen stiga upp. Morgonprocedur med bärandes på son, täcke, kudde samt elefant ner för trappen och in i sonens lekrum. Sonen pekade då på tvn i vardagsrummet och utbrister; tåget! Det var som om en pollett trillade på plats och mina 140p som jag läst på lärarutbildningen gav utdelning. Det blev inget tittande på Tomas tåget för sonens del denna morgon, eller på något annat program för den delen. För tänka sig, Blixten Macqueen, Teletubbies, Byggare Bob, Tomas tåget, alla hade de sovmorgon. I två hela timmar! Jag är numera helt övertygad om att det är stimuli från tvn som lockar och det är därför han drar sig upp tidigare och tidigare. Det var bara som trött mamma att klistra på leendet och koppla på tålamodsknappen. Trots detta har det varit den bästa morgonen på länge och när jag tyckte att vi kunde se Bolibompa kunde jag slinka ner i soffan tillsammans med sonen för att ta igen lite sömn.
Happy Thursday!
