Nyårslöfte -bryta mardröms morgonen.

Mina ögon blöder, ögonlocken skrapar mot hornhinnan när det är dags för att blinka. Sonen har den senaste veckan börjat stiga upp okristligt tidigt. Han börjar knorra vid fem snåret och halv sex är det dags att stiga upp. Psykiskt terror som vi måste få slut på, hävdade min kära sambo som när jag steg upp igår morse.

Det nya året firades igår i Röda Villan tillsammans med mina kära vänner som nuförtiden delvis  är spridda i hela Svearike.  Det serverades traditionell trerättersmiddag med korta pauser för tävlingsmomentet Haremskampen där de manliga deltagarna fick damer till assistans under tävlingsmomenten. I denna tävlingskoma var vi på väg att missa tolvslaget, tur att det finns de med urverk. Det var bara att bege sig ut i kylan för att se grannarnas fyrverkerier, skåla och kramas för att sedan som vanligt springa in i huset och huttra i sig det sista av bubblet. Fortsättning på kvällen planeras in till sommaren eftersom haremskampen inte avslutades under kvällen.
Halv tre tackade värdinnan för sig och gick till sängs.

Tre timmar senare var det nämligen dags att åter igen stiga upp. Morgonprocedur med bärandes på son, täcke, kudde samt elefant ner för trappen och in i sonens lekrum. Sonen pekade då på tvn i vardagsrummet och utbrister; tåget! Det var som om en pollett trillade på plats och mina 140p som jag läst på lärarutbildningen gav utdelning. Det blev inget tittande på Tomas tåget för sonens del denna morgon, eller på något annat program för den delen. För tänka sig, Blixten Macqueen, Teletubbies, Byggare Bob, Tomas tåget, alla hade de sovmorgon. I två hela timmar! Jag är numera helt övertygad om att det är stimuli från tvn som lockar och det är därför han drar sig upp tidigare och tidigare. Det var bara som trött mamma att klistra på leendet  och koppla på tålamodsknappen. Trots detta har det varit den bästa morgonen på länge och när jag tyckte att vi kunde se Bolibompa kunde jag slinka ner i soffan tillsammans med sonen för att ta igen lite sömn.

Happy Thursday!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0