En helg hos mormor och morfar.....


Min son har i helgen lärt sig ett nytt ord, nämligen kalas. Kalasandet började redan på fredag kväll då Fröken O bjöd på sitt allra godaste fika. Sonen skulle till att börja med inte följa med men när vi berättade att vi skulle på kalas blev han genast på hugget. När den tveksamme  lillprinsen hamnade på det nämnda kalaset mjuknade han nästan genast när han såg godsakerna som serverades. Tänk så nöjd en tvååring kan bli med ett fat med gojgoj (godis på sonens språk).
 
Lördag morgon åkte jag och sonen norrut för att besöka ytterligare en jubilar. Mormor fyllde nämligen pensionär plus. Det blev en jätte härlig helg med fint höstväder där mormor och morfar fick inte en lugn stund. Tänk att vår kvicke son kan konsten att trötta ut tre vuxna människor:)


God is watching.....

Förra veckan kom Icatidningen Buffé till oss. Denna gång inte bara med rabattkupong och recepttidning utan även ett kundanpassat rabattblad.  Där fanns det åtta förtryckta varor som jag normalt brukar ta med mig hem från affären allt från russin till den smaksatta créme fraischen som jag gillar. Jag känner mig övervakad, tänk om de registrerar hur mycket lösgodis jag bär hem också? 

Mitt liv består förövrigt av listor. Listor på saker att göra, önskelista till stundande födelsedagar och jul. Även detta år får jag göra sonens vilket blir dubbla listor. Om jag skulle önska pyjamas, tröja och duplo flickor skulle min son kontra med båt, båt och buss.

Jag vet inte om jag berättat detta men underbarnet kan numera sjunga! Inte vilken sång som helst utan dunderhiten "LIlla snigel". Jag kan inte annat än vara världens stoltaste mamma.

Be careful out there, God is watching!

Happy Friday!


Favorit i repris.

För många år sedan var jag och en av mina bästa vänner på ett av Umeås shoppingcentrum. Hon var på jakt efter ett par nya jeans och jag följde mest med som fikasällskap. Vi hamnade i en liten butik och eftersom vi var de enda kunderna kunde kompisen snabbt få all den uppmärksamhet hon behövde. Han var snäll och tålmodig och kunde utan problem hitta olika jeansmodeller som verkade fina. När han skickat in henne i provhytten vände han sig mot mig och sa "Jag har ett par jeans till dig" och försvann ut på lagret.
Jag som inte hade några planer att gå på det billiga tricket stod lugnt kvar och smålog för mig själv. Ut kom han med ett par Leejeans som var väldigt snygga. Jag provade dem, och visst satt de perfekt! Den gången gick vi båda från affären med varsin påse
Precis som perfekta jeans som används ofta höll de inte vidare länge och eftersom mina lår liksom släpar sig mot varandra när jag går blir de extra tunna. Jag har inte velat slänga dem och då hamnar de i en speciell "lagningshög" där jag förvarar kläder jag ska laga. I helgen åkte högen fram och där låg jeansen som fortfarande var lika sköna. Jag sa till sambon att detta verkligen var sista gången jag lagade dom men efter jag gått i dem under helgen så tror jag inte det....

Happy Sunday!

När vet man att sommaren verkligen är slut?

Det var någon som berättade för mig att hösten kom rekordsnabbt i år. Redan i mitten på augusti ska vi här i norra delen av landet tydligen fått inträdesbiljett till denna ljuvliga årstid. Jag kan väl inte uttrycka mig mer ironiskt eftersom de gula och röda löven som jag så gärna spatserar i nu ligger som en brun blöt sörja på tomten i väntans tider på att bli ihopkrattade.
Det har till och med ryktats om något som kallas för höstmode och att det ska finnas i butikerna runt om i staden. Detta var jag och spanade in i lördags tillsammans med min käre vän. Iförd partyklackarna och lite smink såg dock hela jag ut som min tråkiga gräsmatta. Det var verkligen hög tid för prioritering. Jag missade mycket av höstmodet eftersom jag la det mesta av mitt fokus på att hitta en foundation till mitt skräckinjagande grå ansikte. Det testades krämer och det var inte bara en gång som jag hamnade i chock. Som mina elever skulle säga; Fatta, brunkrääääämen kosta typ 600 spänn!
Med lite perspektiv kan jag berätta att en bättre vinteroverall till sonen har samma pris. Nåja, jag undrar om jag valde den billigaste på marknaden som ligger i samma prisklass som en mössa från Polarn och Pyret.
Hur som haver har ansiktet ändrat lyster från höstblask till höstglöd. Från och med imorgon är det "inte utan min foundation" som gäller!
Happy Monday!


Vad tiden går fort.......

                                            Från liten till mindre liten......


             


© Bilder privata

BJÖRN,BJÖRN, BJÖRN och özz, måns, soran.......

Vilket skitväder! Vad jag hört ska det vara lika illa i hela landet. Efter helgens regn och rusk tror jag att löven blåst bort från våra björkar.

Igår gick sambon och jag på date och såg på Özz, Soran, Måns och Björn. Det var vi, några till samt större delen av tjejerna i Umeå mellan 12-14. Dessa kom för endast en sak och det var inte Özz, Soran eller Måns.
Inte jag heller,  om jag ska vara helt ärlig var det mest för att se denna söta kille som bara är rolig. Det blev en trevlig kväll. Med betoning på trevlig. Killarna förfogade över trettio minuter var och jag kan väl tycka att de kunde gjort något bättre av sin show. Till att börja med var Özz riktigt rolig genom att använda sig av personer i publiken som bollplank. Hans sätt att driva med förbjudna saker tilltalar mig. Soran var ett riktigt sömnpiller eftersom jag hade svårt att höra honom. Han talade enformigt och kändes inte alls på hugget. Måns däremot överaskade mig och var roligare än vad jag någonsin kunnat tro. Han var träffsäker och fick med sig publiken men hade enligt mig och sambon en dipp under föreställningen som lika gärna kunde strykas. 
Showen avslutades med Björn. Tjejerna i publiken fick se deras idol och visst levererade han. Sjukt kul och söt som bara den. Björn hade inte ens tid att vänta med att publiken skulle hinna applådera mellan skämten. Han skulle med andra ord fått mer tid av showen för publiken ville se mer, mer av Björn.

Happy Sunday!

 

Ett endaste äpple!



Äppelskörden i år  var inte den bästa. Blommningen var över på ett par dagar och inga svärmande bin hittade till våra träd detta år. Endast ett stackars äpple har vuxit på våra två äppelträd. Jag har som en mor följt äpplets utveckling under sommaren och  varit väldigt nervös för att skatorna ska knycka det från mig. Härom dagen var det dags för högtidlig skörd. Lilleman var inte så intresserad av att smaka så jag fick äta det helt själv. Det blev en stilla stund för mig och äpplet och när jag var nöjd kastade jag resterna till de väntande skatorna på andra sidan diket.

Happy Thursday!

RSS 2.0