onyinredning

I Röda Villan ogillar vi många saker så som disk, allmän oreda, sura partners och så vidare. Ungefär som en vanlig Svenssonfamilj med andra ord. Andra saker är vi rörandes överens om t.ex vårt ogillande av Stocholms societeten Alex Schulman och hans följe. Jag måste vara helt ärlig och säga att jag undviker det mesta som har med honom att göra, jag läser inte hans inlägg i Aftonbladet, inte hans blogg (numera nerlagd), 1000apor samt byter kanal i de program han deltar i.

Varför säger jag då att jag ogillar det "schulmaniska" följet om jag inte har en aning om vad som skrivs eller debatteras?
Jo, av den enkla anledningen att jag dagligen träffar barn som gråter för att någon annan varit elak eller slagits. Dessa barn kan gå hem från skolan sårade, slagna, hånade men förhoppningsvis tröstade av en känsla av att någon sett och försökt hjälpa dem i sin utsatthet. Jag träffar barn som i frustration och osäkerhet medvetet är elaka mot andra för att för en liten, liten stund känna sig bättre. Jag går hem varje dag från mitt jobb med frågan; har jag verkligen gjort allt jag kunnat idag?

Den värld jag och Alex Schulman lever i är förvisso densamma, men den delen han står för, den medvetet elaka, sarkastiska, ironiska och förlöjligande av människor är för mig inget beundransvärt. I Aftonbladet skriver Ronni Sandahl om sin syn på saken vilket verkligen var läsvärt! Min tysta kamp fortsätter dock, kanske kommer det en dag där jag gjort allt jag kunnat.

Happy Sunday!