Sparkbilder från byn.
Magsjukan har drabbat Röda Villan under veckan. Sonen vaknade natten mot torsdagen och hostade på ett annorlunda sätt. Kräk var det enda jag tänkte innan jag med snabba steg sprang in i hans rum. Resten kan ni nog lista ut själva.
Snart ett kräkfritt dygn senare har vi en lugn mysig fredag! Solen skiner, snön gnistrar och det är sköna -2° ute. Inget kan då passa bättre än att ta sparken runt byns alla gator. Sonen sitter och sjunger och jag tar i för kung och fosterland för att få till den högsta farten. Tror i detta fall att jag uppskattar farten mer än sonen, det är som att åka första åket i en nypistad backe! Vi måste nog ut på en eftermiddagstur för att kontrollera att det fortfarande är lika roligt.
I helgen kommer Antikgaraget vara öppet för julförsäljning. Håll tummarna för oss!
Happy Friday!
© bilder privat
För all del, ta en fika i Bjurholm.......
Där stannade vi vid första bästa ställe vi hittade vilket var en restaurang/pizzeria men även ortens konditori. Inredningen var enkel med traditionella plastblommor, pizzaaffischer det enda som skilde detta ställe och en vanlig pizzeeria var den stora konditoridisken.
När vi kom in stod det två stora kvinnor lutade mot fikadisken. Det var som om hela rummet stannade upp medan vi helt ogenerat blev studerade från topp till tå. När vi inte var intressanta längre fortsatte de att att högt och tydligt berätta vilka bakelser de skulle ta med sig hem och om den stackars höftopererade väninnan.
Besöket blev i alla fall ett minne av värme som jag sent kommer att glömma. Vi satt ner drygt en timma och åt och under den tiden kom många Bjurholmsbor in i lokalen. Det fikades och åt, hade inte ägaren tid med någon ropade han glatt att de skulle söka upp på hans beställningsblock och skriva upp det som önskades äta. När vi packat med oss våra rester i kartongen tackade vi för det trevliga besöket och jag tror faktiskt att det bara var vi som ägaren inte nämnde vid förnamn. Så för all del, ta en fika i Bjurholm om du skulle passera!
Äntligen är det lite vinter!
Min sambo, som sitter bredvid mig och fikar upp resterna från kalaset, fnyser lätt när jag skriver.
I tre hela dagar har snön som föll på lördagnatt legat på tomten och lyst upp den annars så mörka och extremt tråkiga höstlandskapet. Jag känner riktigt pirret i längdskidsådran.
Sonen fick passande nog två rejäla spadar för att hjälpa mamma att skotta. Dessa ska nu med till förskolan när det är dags att åka dit. Då och då är det dock paus för lite snöätande och mamma som jag är påpekar jag allt i lite lagom falsett "Man ska inte äta snö, då kan man få mask i magen...."
En tvååring i sina bästa dar.
Vår favorit kille fyllde två stora år idag. Det firades inte med paket utan med en lekförmiddag på Leos Lekland. Killen hittade snabbt till bollhavet där det blev mycket lek och skratt. Lyckligare kille har vi inte sett på länge!
Happy Saturday!
© bild privat
Ge mig mer tid - och jag ska blogga på den.
Jag och cyberrymden har inte träffats på länge! Efterlysnigar efter inlägg har kanske inte haglat men nästan. Tiden bara försvinner utan att jag hinner vara med. Jag ser dock på besöken att det finns några tappra själar som tittar in varje dag. Det är nog som svägerskan påpekade "jag är nog inne och tittar oftare än du". Förmodligen har hon rätt.
På lördag firas det tvåårskalas i RödaVillan. Det ska sambon och jag fira tillsammans med sonen på Leos Lekland och efter en lång lunchvila ska vi bjuda på ett riktigt barnkalas med tårta och ballonger! I går kväll bakade jag "Pollymuffins" till kalaset och de var verkligen så goda att de kommer få ett alldeles eget inlägg!
Happy Thursday!
Utmaning.
Jag blev i veckan utmanad av min gamla fönsterputsarkollega Anna en utmaning. Utmaningen går ut på att berätta sju saker om sig själv och sedan skicka vidare det till sju andra. Jag får verkligen tänka till men jag gör väl ett försök i sportens tecken. Jag har utövat en del, vissa bättre än andra
* Jag började tidigt med längdåkning och gjorde en riktig "Niklas Johnsson" på mitt första (och sista) lopp. Efter 350 m hade jag kört på som en galning och orken tog slut. Dessutom hade jag ingen aning om var jag befann mig i skogen. Där stod jag vid sidan av spåret och tittade på alla som passerade mig tills en ledare blev utskickad för att leta rätt på mig. Tyvärr fångades jag på bild av lokaltidningen med både mössa och nummerlapp på sned.
* Slalomkarriären blev också kort. Ställde upp på den årliga slalomdagen som SCA anordnade. Jag tyckte nog att jag var en alldeles utomordentlig slalomåkare och hade stora planer på att vinna. Blev dock lite nervös när jag såg att det fanns tävlande i riktiga slalomdräkter. Tävlingen gick ut på att göra två åk på så lika tid som möjligt. I mitt nervösa tillstånd beslutade jag mig för att köra gärnet, vilket jag gjorde i ungefär sju portar. Sen blev det tvärstopp och skidorna var intrasslade i käppen. Tjurig som jag var ställde jag mig inte upp utan låg kvar tills en funktionär kom och hjälpte mig upp. Kom givetvis sist den tävlingen ochden enda trösten var att min pappa faktiskt kom på näst sista plats.
* Fotbollskarriären blev längre där jag trots min ringa längd var målvakt. Spelade i ett lag där vi som trettonåringar förlorade varje match och fick därför bra träning. Tog mitt uppdrag på stort allvar och i ett olyckligt skede flög jag förbi bollen och rakt in i målstolpen med huvudet före. Hjärnskakning blev det och inget spel på två veckor.
* Basket är nog det roligaste, fortfarande för kort naturligtvis men jag hade snabba fötter och armar med brytningssäkra händer. Trots att jag första året lyckades med konststycket att skjuta på fel korg var det nog den roligaste sporten jag ägnat mig åt. Innan jag lämnade Piteå och basketen lyckades jag på en match göra 42 poäng vilket i sluträkningen var fler än hälften av lagets poäng.
* Som de flesta andra studenter i Umeå har maj månad ägnats åt brännbollsspelande. När jag väl slutade som student blev jag tillfrågad av en nybliven kollega till mig om jag var intresserad av att spela. Självklart tackade jag ja eftersom jag då ansåg mig vara en helt okej brännbollsspelare. Men tro nu inte det kära läsare. Jag fick allt träna häcken av mig den våren för att ens hänga med. Taktik och spelsystem var en total nyhet för mig, räcker det inte bara med att träffa bollen och springa fort?
*Gömd i mitt toalettskåp står en stor förgylld pokal som jag vann för fyra år sedan i discgolf. Jag var bara tvungen att ställa upp när min discgolfare till väninna anmält sig, kunde hon så kunde definitivt jag med.
Vi var fyra tävlande i damklassen och jag vann med ett ynka kast men jag är fortfarande rätt stolt.
* Sport är numera nästan ett minne blott. Det närmaste ett lag jag kommer nuförtiden är de 150 personerna jag träffar på måndagarna för att köra fysgympa på IKSU. Har även insett att det finns något som heter Step och har insett att dansa runt en bräda kan vara väldigt roligt.
Utmanar vidare
Mittlillabo
Jajja
Monica
Happy Sunday!
