onyinredning

Jag beundrar människor som lyckas få in friluftsliv naturligt i sin vardag. Senast i torsdags berättade en av mammorna som jag brukar stråla samman med i byakyrkan att de hade lite funderingar hur de skulle lösa kajaksemestern med en ettåring. Ja det är så mycket friluftsliv så det bara sjunger om det!

I helgen fick jag ett av mina friluftslivsanfall. Solen sken och när klockan närmade sig 10 slet jag upp den inte allt för överförtjusta sambon. Det var dags för familjen att ta sig ut och njuta av den friska luften. Chokladen kokades och korven inhandlades på väg till sommarstugan. I bagaget låg dragpulka, sonens skidor, lilleBrors liggdel och snowracern, allt för att friluftsdagen skulle göras ordentligt!

Det jag (i detta fall) inte räknat med eller uppmärksammat hemma på gården var att det denna soliga och fina dag blåste en isande vind. När vi parkerat bilen packade vi in storebror i lilleBrors liggdel för maximalt vindskydd och stackars lilleBror fick snällt finna sig i att ligga täckt av filt i sitt babyskydd eftersom han ändå låg och sov så sött. Sedan började den 400m långa strapats över isen på Umeälven för att ta sig till stugan.

Skaren höll inte riktig vill jag påstå och halvvägs hade jag insett att friluftsliv kanske inte var någon bra idé. När vi sedan kom fram till tomten och jag kröp fram över snön men pulkans sele som skar in i axlarna var jag glad att ingen var i närheten, för då kanske jag skulle varit tvungen att bitas eller något annat elakt.

Friluftslivet med familjen fortsatte med att sonen blev kissnödig......... och en aningens arg och irriterad på situationen.

Jamen du kan säkert räkna ut resten. Tur då att sambon känner på sig att nu är det dags att rycka in med ett leende. Själv låg jag på det kalla stuggolvet och skrattade hysteriskt situationen. För inte grillades korven ute i det fria om du tror det. Nej, det gjorde i öppna spisen i stugan samtidigt som sonen inte kunde förstå varför han inte fick se på tv.

För att sedan ta oss över isen tog sambon Snow Racern och sparkade sig över och jag ställde mig på sonens skidor. 
Min familj är en levande cirkus och ibland är jag glad att ingen ser oss.

Happy Monday!