I det inre rummet.

Följetongen med min förlossningspsykolog fortsätter. Idag har jag varit och analyserat den fåordiga förlossningsplanen vi har knåpat ihop där det står; inga barnmoskestudenter, bedövning ja tack, akupunktur ifall det finns. Psykologen gav också förslaget att vi skulle skriva ner tankar kring det vi tyckte gick fel förra gången så när jag skrivit detta klart ska jag sätta mig ner och skriva en uppsats.

Hon tränade mig också i självhypnos som jag ska träna på den närmaste månaden. I avslappningsfasen strapatser förde hon mig via vägar och trappor och tillslut skulle jag sätta mig på en plats och njuta. Hamnade på en stenig strand i Italien som jag och mina vänner besökte för fem år sedan. Där var det fint, varmt och skönt.
Detta ska nu hjälpa mig genom kommande förlossning, hitta in i det mentala rummet, hon föreslog dock att jag skulle förvandla stenarna till mjuka kuddar så avslappningen skulle maximeras. Men mitt i en värk tror jag inte att det spelar någon roll om stenen jag sitter på är hård eller mjuk, bara det går över fort.



Nu återstår bara lite mer träning.

hAPPY Wednesday!

Kommentarer
Postat av: blivande svägerskan

Sjävhypnos låter spännande. Målbilder ska ju vara användbart också säger de som kan. Som att fokusera på det där ljuvliga ögonblicket när eländet helt plötsligt är över och i ett trollslag så är allt fantastiskt istället. Sällan livet svänger mellan två sådana ytterligheter.

2009-11-06 @ 17:48:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0