onyinredning

För drygt två timmar sen befann jag mig i en konserthall i centrala Umeå. Mina elever ska i morgon på självaste nationaldagen sjunga sitt bidrag till redovisningen av musikprojektet vi deltagit i under vårterminen. Det är en påkostad grej med en stor, stor orkester och de är ett tiotal bidrag från Umeås omnejd som ska framföras. Idag var det genrep och min klass fick starta vilket jag tyckte var kanon eftersom jag då skulle slippa en massa väntetid i en loge tillsammans med de brådmogna tonåringarna. När vi var klara med repetitionen var det  en halvtimma innan bussen skulle gå så vi stannade kvar och lyssnade på några andra bidrag. Precis när vi är på väg att gå är det en galen man i vita linnebyxor som säger att  "lärarlåten" nu ska sjungas. Vadå "lärarlåt" tänker jag förvirrat men ser på klockan att jag kommer hinna sjunga en liten trudelutt innan det var dags att åka.
Så där stod jag helt plötsligt omgiven av killar och män i tvåmetersklassen och undrade vart de fått sina texter ifrån. Mycket snabbt blev jag informerad att denna text allt mailades ut för "flera månader sen". Inte till mig tänkte jag surt och planerade kvickt ihop en hämnd till min kollega som undanhållit mig denna lyrik . För nu är det tydligen så att jag imorgon ska framföra en låt jag inte kan inför 500 människor. Två gånger dessutom!

Ja ,det är väl bara bita i det sura äpplet och le lite så kanske det ordnar sig.........


Happy Thuesday