onyinredning

Igår kväll var jag och sambon och kollade in Henrik Schyfferts memorylane om 90talet. Att vi faktiskt tog oss dit överhuvudtaget var sambons syskons förtjänst eftersom vi fick biljetterna i julklapp. Trots denna kreativa present måste jag säga att jag var ganska skeptisk när jag gick dit. För visst är det så att Henrik Schyffert är helt ute?

Personligen så var jag ett stort fan av killinggänget runt tiden när Schyffert själv var som hetast sådär vid 1995. Vid samma tid sändes det live natt tv på 4:an. På den tiden bodde jag i Uppsala och eftersom Nationerna inte hade tillstånd att hålla öppet längre än till 01.00 kom jag ofta hem till sunklyan lagom för att se detta tragiska program. I ett av dessa program trillade Schyffert in i tv-soffan full som ett ägg, fruktansvärt otrevlig och med en halvdrucken vinflaska i handen. Efter det tyckte jag inte att han och hans följe var så roliga längre och slutade följa dem. Jag öppnade helt enkelt allvarsdörren som Schyffert skulle ha uttryckt det.

Igår fick vi se en mycket intelligent man berätta om höjdpunkten i sitt liv, när han var på innelistan varje vecka. När det var ironi i allt man sa, gjorde "ytligt" till det viktiga samtidigt som man fullständigt sket i kriget i forna Jugoslavien. Henrik Schyffert blandade humor med gravallvarliga frågor och testade oss om vi valde humordörren eller allvarsdörren. Brilliant och skitroligt var det och jag framhåller biljetterna som årets julklapp!
Sen vill jag även avsluta med att säga; Henrik Schyffert är inne!

Happy Thursday