Six minutes of fame
Då var det avklarat, mina sex minuter sjungandes i strålkastarljuset tillsammans med tvåmeters männen jag berättade om i förra inlägget.
Jag insåg, trots att jag tillslut lyckades få texten mailad till mig, att jag aldrig skulle hinna lära mig texten utantill. Jag var helt enkelt tvungen att fuska och ska det fuskas ska det banne mig ske med stil! Det klipptes och klistrades och tro att de tvåmetersmän som också körde med fuskvarianten blev alldeles gröna av avund när de såg min sångtext snyggt fastklistrad på svart papper.
Sen var det bara le och sjunga för kung och fosterland tillsammans med symfoniorkestern. Häftigt, är nog ordet jag söker för att sammanfatta det hela. Jag skulle absolut kunna tänka mig göra det igen, när som helst.
Till kollegan hälsar jag bara; Hämden är ljuv!;)
Happy Saturday!
